om friheten som aldrig kom
now a days är det nästintill omöjligt att inte snubbla över massa lyckliga studentdrömmar när man går igenom i princip hela bloggvärlden i brist på underhållning. jag blir ständigt lika fascinerad av dessa 18-19åringars naiva attityd till livet efter studenten. så många av dem skriver att de "längtar efter friheten som väntar efter gymnasiet", "att de äntligen ska bli fria". jag kan, med facit i hand, säga att de väntar på en frihet som aldrig kommer. i år är det 5 år sen jag tog studenten (vilket jag blev brutalt påmind om då jag blev tvångsmedlem i en grupp på facebook vid namn "klassåterträff för np3d & np3s"), och jag kan inte påstå att jag är ett dugg friare idag än jag var den 4e juni, dagen innan jag sprang runt som en dåre i vit mössa och tyckte jag var så jävla bra.
det är ju knappast som att kraven och stressen och pressen minskar efter studenten, deras närvaro i ens liv blir snarare än mer påtaglig; inte sant? jag har nog aldrig känt mig mer tyngd av ansvar än jag gör nu, fem år efter den fantastiska dagen då jag äntligen skulle bli fri. aldrig upplevt trycket av att vara "vuxen" (usch vilket hemskt ord, hoppas jag aldrig blir vuxen /mvhpeterpansyndromet) starkare.
ändå biter jag ihop varje dag, ser ljuset i slutet av tunneln två år in i framtiden, då det kommer att vara min tur att stå där framför släkt och älskare, och ta emot min tolkbricka. jag föreställer mig detta och tänker "då, då kommer jag äntligen att vara fri".
klassiska klassiker
alltså ååh vad jag älskar den här låten.
den sista tiden har jag snöat in totalt på klassisk musik (kan tillägga att detta hände innan operan, så det är inte den som är skyldig). men musiken gör mig lugn, glad och den är så oerhört vacker. blir lycklig av den. och det är väl precis så musik ska få en att känna, tänker jag mig.
det är trevligt att sjunga tillsammans
tur att man är snygg när man ligger på yötöb.
sånt här kan man också ägna sig åt
'
che dicesti?
rubriken är på italienska och betyder enligt babelfish "som du sa". första låten i operan jag var på igår med jesper heter så. den är jättefin, så den går numera på repeat i mitt rum. operan i sig heter simon boccanegra, och det är verdi som gjort den. himla fancy var det iallafall. det var min premiärtur på opera och jag blev väldans förtjust! i pausen bjöd jesper mig på ett glas rödvin och vi kände oss väldigt kulturella och pretentiösa. så ska livet vara!

älskar den där lilla mannen <3
fantastisk röst och otroligt skådespel. himla gölli också!
fantastisk röst och otroligt skådespel. himla gölli också!
fantasie impromptu
just nu läser jag en skitdålig bok. en novellsamling av fredrik lindström som heter "när börjar det riktiga livet?" (så ni förstår kanske varför jag hade höga förväntningar). den är så jävla kass hittills. kan inte alls anknyta till personerna i novellerna, känner mig jävligt distanserad från att få en veranda byggd av svart polsk arbetskraft, eller att vilja fly från mitt liv som förskollärare (läs: dagisfröken) och friskisledare? måste givetvis läsa färdigt den för att inte missa något (och även för att nästan alla böcker förtjänar en 100% chans), och sen ska jag läsa "rädd att flyga" av erica jong.
annars ställer jag klockan på 05.45 och går ut på morgonpromenad.
jopp.
take a walk on the wild side
idag promenerade jag och jenny runt fästningen. det var fint, solen sken och vindarna var varma. fotade krokus, vitsippor och nån blå blomma jag inte är tillräckligt allmänbildad för att namnge. känns som att våren äntligen är här, även fast vi vet att det blir regn både ikväll och imorgon. nästa helg fortsätter vi vårt upptäckande av kungälv med att gå bohusleden (oklart hur lång denna är, man stöter på den lite överallt uppe på berget så känns som att det kan vara x antal mil?), och eventuellt även gå rundvandring på bohus fästning, kulturella pretton som vi är.
dagen fortsätter med städning och senare hockey med åsa och britta! bra söndag. imorgon bitti ska jag upp 06.00 och gå morgonpromenad med syster i telefonen. hallelujah!
update: kollade precis, och bohusleden är 19km. GÖTT! kommer dö.
trankärr
sover skitdåligt om nätterna, fryser jämt och tragglar på i skolan. intet nytt under solen ur den aspekten.
idag släpade jag med mig jenny ut på promenad efter frukosten, målet var att gå milen (vilket jag valde att berätta för henne först när vi kom till spåret, men som tur var är hon medgörlig). det slutade med att vi valde att gå en helt ny sträcka som heter trankärrsleden. detta resulterade i att vi var ute i två timmar på hedar, i skogen, i fårhagar och bara hade det GÖTT. spelade ingen roll att solen var väl gömd bakom ett tjockt lager gråa moln, då man får gå helt ensam på en otrampad stig och bara känna sig fri, och dessutom snubblade vi på årets första vitsippor.
symphonie fantastique
det är fint att promenera runt sjön med sin bästa vän i lurarna en vårkväll då solen äntligen börjat värma lite.
var i skolan för första gången på nästan tre veckor (pga jobb & lov osv) idag. det gick bra men var såklart segt, det är ju trots allt skola. glädjer mig åt tanken att jag bara ska vara kvar här i typ fyra veckor till, sen får jag åka till underbara jämtland och känna doften av granbarr och eld.
jobbjobbjobb
skulle egentligen jobbat på förskolan hela dagen i dag och imorgon, men det blev ändrade planer på grund av oförutsägbara händelser, så det blev bara förmiddagen idag. får väl dock lite pengar för det iallafall, alltid fint.
däremot ska jag jobba för ett eventföretag en sväng i april. typ ge ut smakprov på godis eller nåt? inte fan vet jag. blir säkert bra iallafall. förhoppningsvis hinner jag med nåt till sånt pass innan terminen är slut.
har precis ätit en varma koppen kantarell och har smaken av kemisk skogssvamp i munnen.
kan liknas vid "bertie botts every flavour beans" smak: kräk.
nu tänker jag fortsätta läsa hp4. hejsvejs.