igår var det prideparad i göteborg!

den största i westprides historia. fantastiskt fint var det.

nästan 100 ekipage var anmälda, plus massa privatpersoner.

jag och mina vänner gick i bee bar's ekipage, och hade jättetrevligt.

det var musik, såpbubblor, dans och regnbågsflaggor överallt.

tåget gick från götaplatsen, till brunnsparken, och vidare till trädgårdsföreningen.

det hade kunnat vara en underbar dag.

 

när vi väl slagit oss ner i gräset vid vår destination var det dags för tal och musik! 

fina sånger och inspirerande tal, bland annat av malin björk som är ny eu-parlamentariker från vänsterpartiet (och dessutom flata!). även landshövdingen lars bäckström höll tal. det hade också kunnat vara fint, och hade också kunnat vara inspirerande. men det var det inte.

 

som bisexuell är det svårt att få någon typ av respekt överhuvudtaget.

vare sig det är i det heteronormativa straightsamhället, eller i hbtqia+världen. 

lars bäckström bestämde sig för att spä på fördomarna kring och förminskningen av bisexuella, när han berättar ett "viktigt historiskt fakta"; nämligen att det finns bevis för att gustaf II adolf, som grundade göteborg, var bög. (konstpaus) eller ÅTMINSTONE bisexuell. 

 

åtminstone. åtminstone bisexuell. den där "halva" sexualiteten för de som inte riktigt hör hemma i vare sig den ena eller andra världen. de som inte finns på riktigt. de som bara vill ha uppmärksamhet. de som inte bestämt sig. de som är giriga. de som är sexmissbrukare. de som alltid är otrogna. de som ändå statistiskt sett alltid blir ihop med någon av det motsatta könet. de som blir bemötta med fördomar både hos bögar, flator, transpersoner, queerpersoner och heteros. de som aldrig riktigt räknas. 

 

vad säger det om hbtq-världen, när inte ens de som slåss för vår sak, accepterar bisexualitet som en sexuell läggning likvärdig homosexualitet? jag är trött på att det faktum att jag gillar att ligga med både tjejer och killar ifrågasätts, och att min läggning förminskas som något mindre värt än fullfjädrad homosexualitet. jag är trött på att leva i två världar, där den ena är heteronormativ och den andra homonormativ. där det inte finns plats för mig någonstans. jag är trött på att förminskas, och att mitt värde som hbtqia+-person sänks för att jag inte är "100% flata". den typen av förtryck, mina vänner, är bifobi. och den finns på riktigt.